Ljuset som aldrig slocknar

Det är dags att ta adjö, att ta farväl nu, kanske sagan var för vacker att va sann,.....ty att skiljas är att dö litegrann

Texten är från en sång som var populär på sextiotalet, och som vi framförde många gånger under min tid som dansbands musiker.
Men icke förty har dessa ord en innebörd av sanning.

Att skiljas från en vän kan kännas tungt, och speciellt om det är din nära och kära som inte finns mer, som har lämnat detta jordeliv.
Det uppstår en saknad som man inte kan mätta. Ett tomrum som känns oändligt.
Det finns en sorgetid, tid för att gråta, men om du vill så finns Han med i din vandring genom tåredalen.

Vem är Han? Han är den Gode Herden, Emanuel, Frälsaren, Jesus ,Jeshua,som leder dig ut på de gröna ängarna där du får ro i din själ.
Han är som fyren på fotot från Skagern. Mitt i mörkret så finns ljuset som alltid är berett att vägleda, Ljuset som aldrig slocknar.
Boas